why so sad?
Varför måste man känna sig så låg? Så nere så frustrerad så arg? Känna som man känner? Livet är som en berg och dalbana upp ibland ner ibland. Människor runt omkring en kan man inte heller förstå sig på. Du kan inte lita på någon du kan inte tro på någon. Alla säger att det inte finns några att lita på förutom sig själv. Man ska älska sig själv och ingen annan... Finns det en anledning till att man är ledsen lr nere? Eller gör man det bara för att plåga sig själv? Gillar man smärtan eller är det att man inte känner sig levande utan? Kan man bli van vid smärta? Kan man bli avtrubbad? Alla vi människor är ju gjorda för att känna. Lycka samt smärta. Så kanske det är meningen att man ska känna på det här viset? Jing och jang. Gott och ont. Fred och Krig. Födelse och död. Lycka och olycka.... Vad går livet ut på? Om man inte vet meningen finns det då nån mening?
// Förvirrad Linn
// Förvirrad Linn
Kommentarer
Trackback
